Vi kommer att dö samtidigt du och jag


sitter fast någonstans mellan hopplösheten och ett dunkande ivrigt hjärta som vill så mycket.
Jag är där igen, wohow, ska nog skriva av mig lite här hur bitter jag är på världen. hur bitter jag är på att tänkatänka och alltid tänka efter och känna efter och veta om någonting är rätt. För de vet man ju aldrig, man ska bara tro på det. Tar man ett beslut så håller man det osvosv. Sitter här som en gammal sur kärring och ser tillbaka på ett annat liv, när jag sprang runt i götet varannan helg och träffade en söt liten filur som också ville så mycket men som också snubblade på mållinjen. Ack ja, det var bättre förr, det var bättre förr. Vi glömde våra sorger med rödvin och med många kärleksförklaringar, det var goda tider det. Men det kan man ju alltid göra om, i helgen kanske? / tant Larsson
Upp