And I saw sparks, Yeah I saw sparks, Sing it out.

jag lever iaf
 
under senaste tiden har jag; haft världens stökigaste rum, städat, packat, lämnat glimåkra för att ha sportlov. åkt till malmö för att ge många kärlekskramar till fina vänner, bjudit över bästa vän på fika, gått på bio med mamii, stannat i ängelholm och träffat på en annan fin vän, åkt till min andra hemstad, göteborg! Där har jag åkt runt med min tunga väska i spårvagn efter spårvagn, för att träffa mina fintussar, och pratat om livet, ätit, fikat. Sen bestämde jag mig att Helsjön skulle va gött. Jag tog mig dit, mycket känslor, mycket kramar. mycket " hej är du är, vad trevligt och se dig!" träffade nya biblare, som åker till Anafora (!!) på måndag, idag juu, nu är dom påväg, vilken lycka! peppade dom och sa att de va den mest fantastiska platsen jag varit på, längtar så enormt mycket dit. Har också insett att en gammal förälskelse kan bli en bra vän ett år senare, vilken tur va? för så blev det! har ätit god söndagsmiddag med mina föräldrar och pratat om mitt äventyr. Livet är bra ibland, nu är jag här igen i glimåkra, det mesta känns bra, men stökigt och stressigt, ta mig till USA?
 
<3 WHERE ARE YOU?
 
Helsjön+Anafora, varför längtar jag så mkt tillbaka? det är något magiskt med dessa platser, men jag kan inte riktigt beskriva vad. Varför tittar jag hela tiden tillbaka, och sörjer att den tiden är över? Varför ser jag inte framåt, på framtiden? jag ska ju till Anafora i höst igen förhoppningsvis. Ibland blir jag trött på mig själv, för att jag  känner att "den tiden är förbi" att jag aldrig kommer känna såhär igen som jag kände för dessa platserna
Jag borde njuta nu det här året också, uppskatta de små sakerna i livet, jag ska tänka mer framåt, mitt nya mål i livet..? 
 
käre gode gud ge mig kraft att klara den här våren också! /M
 
<3
 
Upp